Hyppää sisältöön

Ångskonaren Salama

Känner du till fartyget Salamas historia? Ångskonaren Salama sjönk för mer än 120 år sedan, då ett annat fartyg rammade henne. Ångskonaren fick vila på sjöbotten i många år. Numera ligger Salama (”Blixten” på finska) än en gång vid Riihisaari brygga. Vad hände egentligen den där dagen på Saimen?

Ångskonaren Salama tjänade som både frakt- och passagerarfartyg under en tid när ångkraften började ersätta vindkraften. Salama var ett propellerångfartyg försett med hjälpsegel, som ett lokalt företag lät bygga på Viborgs mekaniska verkstad 1874.

  • Byggd 1874 på Viborgs mekaniska verkstad.
  • Längd 31 m.
  • Bredd 7 m.
  • Djupgående 2,5 m.
  • Marschfart 7,5 knop.
  • Körs inte längre med egen maskin.

Salama trafikerade normalt rutten Joensuu–Nyslott–Viborg–S:t Petersburg. I början gjorde hon ofta också resor till Lübeck. Salama fraktade bland annat produkter från glasbruket i Enonkoski till S:t Petersburg. På returresan importerades spannmål och många slags handelsvaror, från frukt till smycken och från sidentyger till kringlor. Fartyget kunde frakta 110 ton last. Det fanns utrymme för 60 passagerare på Salama, så hon hade ofta resande från S:t Petersburg ombord.

En ödesdiger natt

Den 13 september 1898, på rutten S:t Petersburg–Joensuu, råkade Salama ut för en olycka på väg från Villmanstrand mot Puumala. Passagerarfartyget Ilmari rammade Salamas högra sida i närheten av Parkonsaari fyr kl. 22.30

I närheten av olycksplatsen fanns förutom de inblandade fartygen Salama och Ilmari även bogserångaren Ahkera (LINKKI) och varpbåten Ruttois, med en timmerflotte på släp. Salama upptäckte de mötande fartygen Ilmari och Ruttois samt stockflotten på högra sidan i den trånga farleden och gav lämpliga ljudsignaler samtidigt som hon väjde till vänster. Ilmari kommunicerade med likande signaler att hon förstått meddelandet. Det vittnade befälhavarna för Ruttois och Ahkera om.

Omedelbart efter att signalerna getts rammade Ilmari Salama i full fart. Vatten strömmade in genom hålet i Salamas högra sida och fartyget sjönk på cirka en halv timme med fören före, en knapp kilometer från Parkuniemi. Till allas förvåning fortsatte Ilmari dock sin färd efter smällen och stannade inte kvar för att hjälpa Salamas besättning och passagerare ut på den mörka Saimen.

Lyckligtvis befann sig bogserångaren Ahkera i närheten och kom strax efter olyckan till platsen för att rädda de nödställda.

Kollisionen mellan Salama och Ilmar krävde inga människoliv. Utan Ahkeras omedelbara assisten hade situationen dock kunnat vara en annan. I efterhand framgick det att den styrman som hade passet på Ilmari saknade nödvändig kompetens för uppgiften. Det antogs att han inte förstått Salamas ljudsignaler rätt och försökte väja för det mötande fartyget på ”normalt” sätt till höger. Han kan ha gjort ett misstag när han försökte bedöma fartygens avstånd och hastigheter utifrån de rörliga navigationsljusen.

Olyckan behandlades länge i domstol och domen blev till slut att Ilmari var skyldig till kollisionen och skulle överlåtas till Salamas ägare, Savonlinnan Höyrylaiva Osakeyhtiö.

Sju decennier på Saimens botten

I 73 år låg Salama på Saimens botten. År 1970 kom Salamas mast upp till ytan då den fastnade i vajern på en bogserbåt som rörde sig i närheten av vraket. Fartygsavdelning vid Enso-Gutzeit Ab:s varv i Nyslott beslöt att testa sin räddningsutrustning och 1971 bärgades vraket av Salama. Fartyget hade klarat sig förvånansvärt väl i det saltfria och syrefattiga vattnet. Till och med en del av spannmålslasten fanns kvar ombord.

Föreningen Saimaan Purjehdusmuseoyhdistys grundades för att ta hand om Salama. Tillsammans med Sjöhistoriska föreningen i Finland och Nyslotts stad restaurerade föreningen Salama till museifartyg. Fartyget körs dock inte längre med egen maskin. Salama med tillhörande föremål skänktes till Nyslotts landskapsmuseum 1985.