Hyppää sisältöön

Saimens vita skönhet

Passagerarfartyget Savonlinna byggdes 1904 som flaggskepp för aktiebolaget Savonlinnan Höyrylaiva Osakeyhtiö. Som den snabbaste båten på Saimen fick Savonlinna också namnet Saimen Express, eftersom den klarade sträckan Nyslott–Villmanstrand på knappt sju timmar.

Ett planeringsmöte för aktiebolaget Savonlinnan Höyrylaiva Osakeyhtiö hölls i Nyslott den 11 augusti 1903. Intresserade nyslottbor beslutade att grunda ett bolag i syfte att anskaffa ett fartyg för daglig trafik mellan Nyslott och Villmanstrand.

I samband med tecknandet av aktierna den 11 september hade man redan beslutat att beställa ett fartyg från varvet Paul Wahl & Co i Varkaus till ett pris av 62 000 mark. Fartyget döptes till Savonlinna efter sin hemstad till Nyslott (på finska Savonlinna). Dit begav sig också fartyget på sin jungfrufärd den 20 maj 1904.

  • Byggd 1904 på varvet Paul Wahl & Co i Varkaus.
  • Längd 27,8 m.
  • Bredd 6,6 m.
  • Djupgående 2,4 m.
  • Marschfart 11,5 knop.
  • Trafikerar fortfarande med ångmaskin eldad med björkved.
  • Gör också kryssningar för allmänheten (LINKKI).

Fartygstrafiken på Saimen blomstrade 1905–1916, då många ryska ståndspersoner anlände till badinrättningen i Nyslott. År 1913 var ett rekordår. I bolagets årsberättelse konstateras att sång- och musikfesterna samt operaföreställningarna föregående sommar hade förbättrat resultatet. Första världskriget bidrog till det goda resultatet 1916, då en ström av turister anlände från Ryssland till Finland. Den goda ekonomiska situationen bland arbetarbefolkningen syntes i bland annat en allt livligare lokaltrafik.

Ståtliga Saimen Express

Orderboken för fartyget Savonlinna har bevarats på varvet Paul Wahl & Co i Varkaus. Den innehåller mycket detaljerade uppgifter om fartygets konstruktion och mekanisering. Fartygets huvudmått blev 27,66 x 6,69 meter och ångmaskinens nominella effekt 225 hästkrafter. I början fanns 174 passagerarplatser ombord, tills siffran senare steg till över 200. Topphastigheten under provturen var 11,5 knop eller 21,3 kilometer i timmen. Med denna hastighet åkte fartyget från Nyslott till Villmanstrand på 6 timmar och 45 minuter.

Fartyget hade ursprungligen ett och ett halvt däck. Inredningen var ståtligare än vanligt. Ombord fanns utrymmen i första, andra och tredje klass. Väggarna var belagda med vitmålad plywood eller fina tapeter i pergamoid. Prydnadslisterna var gjorda av björk, furu, mahogny eller ek beroende på klass. Bäddsofforna hade resårbotten och var klädda med blå eller röd sammet. I tredje klass fanns bänkar av ribbor eller plywood, som bäddades till sängar till natten.

I hytternas utrustning ingick en tvättkommod, en näthylla, klädkrokar, rullgardiner, utöver elektriskt ljus även balansljus och i vissa hytter i första klass också en telefonförbindelse till köksutrymmena. I de allmänna utrymmena fanns dessutom mycket nödvändiga spottkoppar. På däcken stod korgstolar och vitmålade bord och stolar av järn. För att ge passagerarna lite tidsfördriv fanns det mängder av tidningar ombord.

Utöver kapten hade fartyget också en styrman, en maskinmästare, ett maskinmästarbiträde, två eldare, två förare, två däcksmän, en husmor, en kokerska, en eller två servitörer och städare. Senare minskade antalet anställda då fartyget värmdes med olja. Det behövdes inte längre några eldare och i stället för den ena fick man en maskinskötare.

Färdigställandet av fartyget Savonlinna innebar en förbättring av stadens trafikförbindelser till Villmanstrand och järnvägen mellan S:t Petersburg och Riihimäki. Fartyget klarade av resan på knappt sju timmar, så det kunde trafikera dagligen till och från Villmanstrand. Avgångstiden från Villmanstrand anpassades till morgontåget klockan fem, så att fartyget återvände från Nyslott i tid till kvällståget klockan elva. Tack vare sin snabbhet och tågförbindelserna fick fartyget snart smeknamnet ”Saimen Express”. Utöver passagerar- och frakttrafiken skötte fartyget även posttransporten.

Från och med 1920-talet gick s/s Savonlinnas rutt via Vuoksenniska och på samma rutt gick s/s Imatra II som turbåt. Passagerartrafiken ökade kraftigt, men särskilt mellan Puumala, Villmanstrand och Vuoksenniska var även lokal- och frakttrafiken livlig. Människorna på landsbygden och i skärgården gynnade fartygen på sina marknadsresor. Utöver vanliga jordbruksprodukter fraktades även boskap med fartygen. Stämningen måste ha varit på topp när fartyget var fullt av passagerare: på övre däck fanns första klassens semesterresenärer och affärsmän, på nedre däck vanligt folk med sina varor.

På akterdäck kunde det finnas drygt tio kor och hästar. På grund av det hala fartygsdäcket bands säckar om hästarnas hovar och en säck hö hängdes upp framför mulen för att de fyrbenta passagerarna skulle trivas ombord. För passagerarna på nedre däck fanns det stora värmeisolerade kyllådor på fartygen, där smör, ost, fisk och kött hölls färska till exempel på vägen till torget. Fartyget som stod i tur på söndagarna förde kyrkfolket från Vuoksenniska till Ruokolahti.

Stora förändringar för fartygen och tiden

I april 1927 härjade en förödande brand ombord på fartyget Savonlinna. Branden orsakade mycket svåra skador. Alla trädelar på fartyget förstördes och endast maskinen och skrovet blev kvar. Lyckligtvis hade fartyget en omfattande försäkring och man beslöt att bygga om det.

Under senare år utvidgades fartygets utrymmen och komforten förbättrades. År 1928 fanns det radio ombord och allmänheten fick ringa från fartygets telefon i hamnen. På 1960-talet övergick man från att värma ångpannan med ved till att använda olja, men på 1980-talet återgick man till att värma med ved.

Efter blomstringstiden för trafiken till badinrättningen i början av århundradet ökade antalet passagerare ytterligare något fram till 1939. Efter krigen ledde stängningen av Saima kanal och den ökade landsvägstrafiken till att passagerartrafiken småningom blev förlustbringande. Aktiebolaget Saimaan Laivamatkat Ab, som grundades 1967 av kommunerna kring Saimen, blev det sista företaget som seglade med de vita båtarna på Saimen. Bolaget gick i konkurs 1982 och såldes på auktion.

Nyslotts stad köpte fartyget och restaurerades det till museifartyg. Fartygets allmänna utrymmen återställdes till sin form efter branden 1927. För närvarande hör s/s Savonlinna till Nyslotts museums museiångbåtsflotta och gör fortfarande charterkryssningar.